Mysteriet med gråtande barntavlorna

Tavlor med motiv av ett gråtande barn var väldigt vanliga i mångas hem under 60- och 70talen. 27 såna tavlor målades av en spansk konstnär som gick under flera namn, Bragolin eller Seville, och massproducerades sedan.

En sådan fanns även i paret Ron och May Halls hus och den var början på en märklig och läskig historia som löpte som en eld genom Storbritannien 1985.

Det var också eld som startade det hela då paret Halls hus en dag blev totalt utbränt vid en eldsvåda.

Det märkliga var dock att det enda som klarade sig var en tavla med en gråtande pojke. Snart började rapporter komma in från hela landet där brandmän berättade om husbränder där en tavla med ett gråtande barn klarat sig oskadda.

Fler än 2 500 tavlor kom in till tidningen The Sun 1985, efter en uppmaning från redaktören Kelvin MacKenzie, och brändes sedan upp under ledning av brandkåren.

När internet kom till började en historia florera om att tavlorna föreställde ett barn som var föräldralöst efter att hans föräldrar dött i en eldsvåda. Barnet ska ha enligt sägnen ha kunnat starta eldsvådor på telekinesisk väg, men togs ändå om hand av konstnären trots varningar.

När konstnärens studio brann ner sprang barnet iväg och var försvunnen i tio år, tills han dog i en bilolycka när bilen brann upp. Identifikationen kunde göras genom ett körkort som man hittade inne i bilen. Den här pojken ska alltså vara en närmast spöklik förklaring till att tavlorna inte kunde brinna upp.

Detta är inget annat än en uppdiktad sägen enligt Steve Punt, som undersökt hela historien. Han skaffade sig en tavla och tog hjälp av the Building Research Establishment där de testade att bränna upp en den och mycket riktigt; tavlan brann inte upp. Men, säger han, det har ingen mystisk anledning bakom sig.

Det beror helt enkelt på typen av upphängning som tavlan har. Upphängningen brinner igenom först och tavlan ramlar ner på golvet med framsidan neråt, vilket gör att den skyddas från hetta och rök. Ergo; den klarar sig relativt oskadd.

Detta är Steve Punts slutsats, kanske är det så eller så finns det mer till historien. Steve MacKenzie från The Sun, säger att han tror att så många tavlor skickades in till tidningen för att ägarna helt enkelt inte gillade tavlorna och såg en chans att bli av med dem för gott.